muslimskmamma.blogg.se

Min son kan ingen Koran
Assalamo aleikom,
 
Min son är 4 år gammal och trots att vi reciterat Qol surorna, ayat al kursi och Surah al-fatiha varje kväll innan han ska sova kan han fortfarande ingen Koran. Och då hade vi försökt få honom repetera Surah al-fatiha efter oss också. Min son ställer sig inte heller bredvid oss och försöker härma våra rörelser när vi ber, som så många barn gör. Det har nog kommit stunder när när jag undrar varför. Alla andra muslimska barn tycks ju göra det? Varför gör inte min son det? Är jag sämre som muslimsk mamma? Men ganska snabbt skickar jag iväg de tankarna igen. Barn är olika, och det får de vara!
 
 Jag läste ett citat från en hemsida härom dagen som jag tyckte var värt att reflektera över. 

"Ashhab återberättar att imam Malik blev tillfrågad om en sjuåring som memorerade Koranen och han svarade: ”Jag betraktar detta som olämpligt”.

Ibn Rushd al-Jadd förklarar, i Bayan wa tahsil, imam Maliks uttalande: ”Eftersom det inte är möjligt att få ett barn att memorera Koranen utan att man disciplinerar honom och lär upp honom, och detta påvisar en brist på barmhärtighet. Profeten sade: ”Allah är barmhärtig och älskar barmhärtighet i alla angelägenheter”. (http://malikiyya.se/2017/10/31/memorering-av-koranen-for-barn/)

(Observera att det är mycket möjligt att Imam Malik ansåg det olämpligt för just det barnet, men lämpligt för andra. Allahu Aleem, det framkommer inte från uttalandet i vilken kontext han sa så.)

Min poäng är inte att vi inte ska lära våra barn Koran tidigt. Jag har kompisar vars barn inte har någonting emot att sitta ner med sina föräldrar och repetera efter dem. Ofta firar de med tårta eller liknande när barnet lärt sig hela den nya surahn och barnen är så stolta och glada. 

Min poänga är att man inte ska tvinga små barn att lära sig om de inte har ett intresse för det. Ta den tiden istället då för att lära ditt barn om islam på ett sätt som just det barnet tycker om. 

"Mamma, jag är unik"
Assalamo aleikom,
 
För flera år sedan läste jag ett inlägg på Facebook om en syster som sedan hon var liten fått höra att hon är unik och känna en stolthet över att inte vara som alla andra. Jag bestämde mig för att jag ville förmedla samma känsla till mina barn. För utan tvekan kommer de känna sig "annorlunda" eller "konstiga" ibland. Så varför inte från början skapa en känsla av att det inte är något fel att vara annorlunda. 
 
Ofta pratar jag med mina barn om att de är unika, ingen är som de, att Allah skapat alla människor olika och att det är någonting vackert. För någon vecka sedan sa min son helt stolt: "Mamma, jag äter inte samma mat som de andra. Jag är unik". Han syftade på kompisarna på förskolan. Jag tyckte det var så gulligt. Jag har aldrig pratat om att han är unik i avseendet att han inte äter samma mat som alla andra utan det var en slutsats han själv dragit efter jag sagt till honom så många gånger att han är unik.
 
Må Gud vägleda våra barn och underlätta för oss.