muslimskmamma.blogg.se

 Assalamo aleikom,

 

Jag fick en otroligt fin kommentar härom dagen som jag tänkte svara på. 

"Assalamoaleykum kära syster! 
Jazzakallah kheir för allt du gör för dina barn och för att du inspirerar oss alla att bli så fina mammor som du är. Jag hittade din blogg igår kväll och kan inte sluta läsa den. Jag har en bebis på 8 månader men funderar mycket över uppfostran och konversationer som jag och min bebis och framtida barn (inshAllah) kommer ha. Snälla jag skulle vara dig evigt tacksam om du delar med dig av både dina vardagliga tips i att vara mamma och annan kunskap som du har (det du vill dela med dig). Jättefint att du har delat med dig av olika litteraturtips, kom gärna med mer om du har :) Återigen må Allah belöna dig för allt du gör kära syster."

 

Först och främst, må Gud belöna dig för dina fantastiskt fina ord. Din kommentar värmde verkligen och gjorde mig glad. Men jag är absolut inte bättre mamma än någon annan men jag kan inshaAllah dela med mig av lite tips och tankar jag har. 

 

Allmänna tips 

 

 - Mitt första mamma-tips är att inte vara så hård med att döma sig själv. Jag hade inte så mycket erfarenhet av barn innan jag själv fick barn och när mitt första barn var ungefär 2.5-3 år så fick jag en halv chock och visste inte alls hur jag skulle hantera hans trots. Många gånger ifrågasatte jag mig själv och undrade om vad jag gjort för fel för att han skulle bete sig som han gjorde. Jag kommer ihåg en gång när han slog mig och jag blev så kränkt av det. Haha! Nu i efterhand kan jag skratta åt min reaktion. Givetvis måste man markera att sådant beteende inte är okej men man behöver knappast ta det personligt att ens 3 åring försöker testa gränserna. Jag önskar att någon berättat för mig att det är fullt normalt beteende för ett litet barn och att jag inte behövde vara orolig. 

 

- Var mjuk och barmhärtig mot barnen. Profeten Muhammad (fvöh) sa att "Den är inte en av oss som inte är barmhärtig mot dem yngre..." dvs det är en absolut plikt för oss muslimer att vara barmhärtig mot yngre. Sheikh Faraz Rabbani skrev i ett inlägg på Facebook att kritisera ens barn är en "biddah (a blameworthy innovation" och inte något som kom från Profeten Muhammad (fvöh)s sunna. 

Anas ibn Malik levde med Profeten Muhammad (fvöh) från att han var 10 till att han var 20 år.  Anas har återberättat att Profeten Muhammad (fvöh) aldrig sa 'Varför gjorde du detta' eller 'varför gjorde du inte detta? '. Istället så påminde Profeten (fvöh) Anas vänligt när han gjorde fel.

 En dag hade Profeten (fvöh) bett Anas göra en sak men påväg för att utföra saken så såg Anas några barn som lekte och började leka istället. När det gått en stund började Profeten leta efter Anas och hittade honom lekandes. Profeten Muhammad (fvöh) blev inte arg utan hans reaktion var att han log mot Anas och så bara vänligt: "Gick du inte dit jag bad dig?" (Hadithen finns rapporterad i Muslim) 

 

Anas har även återberättat att Profeten (fvöh) inte ens sa "Uh" till honom, dvs han suckade inte ens åt honom! Profeten Muhammad (fvöh) visade alltså aldrig någon irritation eller ilska mot honom. Jämför detta med hur vi beter oss mot våra barn när de glömmer eller inte beter sig som vi vill. SubhanAllah. 

 

Det var en man som såg Profeten (fvöh) pussa sitt barnbarn, lilla Hassan. Mannen sa: "Jag har 10 barn och jag har aldrig pussat någon av dem". Varpå Profeten Muhammad (fvöh) sa: "Han som inte visar barmhärtighet kommer inte bli visad barmhärtighet". (Finns rapporterad i Muslim). Där inser vi dels verkligen vikten av att vara barmhärtig mot våra barn. Vi vill inte ha någon som dömer oss för varje litet fel vi gör. Dels så visar det också på vikten av att ge våra barn närhet, framför allt våra små barn såklart. 

 

 - Spendera tid med barnen. Det finns ingenting ett litet barn vill så mycket som att få uppmärksamhet och närhet av ens föräldrar. Vi har mycket plikter som skola, jobb, städning, matlagning, tvätt, träning, ett socialt liv. Vi ska vara fruar, mödrar, döttrar, systrar, kompisar. Många gånger får alla dessa åtaganden oss att känna att vi inte har tid att sätta oss ner och leka med barnen. Men tänk då på vår älskade Profet. Han hade mer åtaganden än alla oss och ändå tog han tid för barnen. Det finns till och med återberättat att han dröjde kvar i sujud när han ledde muslimerna i bön för hans barnbarn klättrade på hans rygg och han ville låta honom leka klart (finns återberättat i Sunan an-Nasa'i 1141). 

 

- Var ett föredöme! Vi vet alla att barn tar till sig mer av vad vi säger än vad vi gör. Adab och akhlaq (dvs. Hur vi uppför oss) är oerhört viktigt i islam och barnen kommer titta på din Adab och akhlaq. Även hur du reagerar på trots och barnens bråk visar barnen mycket hur man ska bete sig. Om din reaktion är att bli arg, skrika, säga fula ord osv så lär du barnen att det är så man ska bete sig. (Sen kan man såklart inte vara perfekt alltid. Man tappar sitt tålamod ibland och orkar inte alltid vara det bästa föredömet OCH DET ÄR HELT OKEJ! Som jag skrev ovan ska man inte vara för hård mot sig själv.  Men det är viktigt att även i dem situationerna tänka på hur man beter sig.)

 

- Det är du som är vuxen och det är du som bestämmer. Även om vi ska vara tålmodiga och kärleksfulla mot våra barn så är det ändå vi som bestämmer. Vi är deras föräldrar, inte deras kompisar (framför allt när de är yngre, när de blir äldre kan vi ha mer en kompisrelation.) Vi alla vet föräldrars höga position i islam och det är viktigt att vi för det vidare till våra barn. 

 

 

- Var konsekvens och ha rutiner. Hur mycket rutiner man vill ha skiljer sig mycket från person till person. Vi har inte jättemånga fasta rutiner men vi har en del och jag tycker det underlättar för mina barn eftersom de vet vad de har att vänta sig. Ett exempel är att vi äter godis på fredagar, det gör att det inte blir tjat om godis på veckorna eftersom de vet att de ändå inte kommer få det. På samma sätt har jag som regel att vi inte sitter vid någon skärm på dagen (utan istället på morgonen eller kvällen). Vi har även samma läggningsrutin varje kväll. Sen kan man såklart gå ifrån reglerna ibland som exempelvis om vi går på kalas så kanske de äter godis fastän det inte är fredag, men barnen vet om att det då är ett undantag och att vi är lite "busiga" den dagen. 

 

- Ett annat vardagstips är att göra storkok som du kan frysa in och bara ta fram och värma när du inte har tid eller ork att laga mat. Jag gjorde massa matpaket till barnen  innan Ramadan som jag frös in och det har varit guldvärt! 

 

- Något jag kämpat mycket med är att inte stressa upp mig så mycket av saker jag ändå inte kan reglera. Om barnen vaknar mitt i natten och inte kan somna om så stanna upp, säg alhamdolillah och njut av stunden. Jag har en dotter som sedan hon var lite sovit dåligt så jag vet vad jag pratar om, haha! Istället för att tänka "somnar hon inte nu kommer jag vara så trött imorgon, och hon kommer vara trött och gnällig" och alla möjliga negativa tankar. Jag försöker istället tänka "okej, nu får vi lite mysig egentid bara vi två". 

 

 

- När det kommer till att lära sina barn om islam så tycker jag det är jätteviktigt att börja med att lära ut om Guds kärlek, inte Guds straff. Jag läste en text där en syster jämförde det med att en mamma skulle gifta om sig och introducera den nya styvpappan. Om hon börjar med att berätta om alla straff han kommer använda sig av om de inte lyssnar kommer de förmodligen inte känna så stark kärlek till honom i början. Jag menar inte att vi inte ska berätta om Guds straff över huvudtaget, givetvis ska vi berätta om helvetet och berätta vad som är halal och haram. Men om vi går och säger till våra barn att "Gud blir arg på dig när du ljuger" eller "Gud straffar dig om du gör så" så kommer det skapa en bild i deras huvud av en arg, straffade Gud. Och det stämmer inte! Gud straffar inte ens barn. Berätta för dem att Gud älskar dem, att Gud förlåter oss hela tiden när vi säger förlåt, att Gud är En, att Gud gett oss så många gåvor som vi måste säga tack för. 

 

- Lär ut till dem på deras nivå. När barn är små så lär dem via berättelser, lek och pyssel. Att lära sina barn om islam behöver inte vara något avancerat eller någonting du behöver förbereda lektioner till. Låt det bli en del av ett vardagligt samtal. När ni går i naturen kan ni prata om hur vackert allting är och att det är Gud som skapat det. När jag ser något vackert brukar jag prata om Paradiset och säga "Tänk att det är ännu vackrare i Paradiset". 

 

- Ha på Koran i bakgrunden. InshaAllah kommer det få barnen att både vänja sig vid det och tycka om att lyssna på det, samt kommer det inshaAllah underlätta deras memorisering av Koranen i framtiden. 

 

- Säg dagliga duas högt så barnen hör dem. När ni klär på er, innan ni äter, när ni går ut, innan ni åker i bilen, innan ni ska sova osv. Från början kommer barnen få in vanan att man säger speciella saker i dessa situationer och med tiden kommer de hört dig säga det så många gånger att de till och med kommer lära sig vad man ska säga inshaAllah. 

 

- Fira islamiska högtider. Gör en stor grej av Ramadan och eid. Låt det bli en tid av glädje för barnen. Profeten sa att fredagar är en liten eid (Hadithen finns rapporterad i Ibn Maajah)  så uppmärksamma även fredagar. Låt barnen få äta något extra gott, ha en mysig familjestund tillsammans. Glöm inte dem sunna-handlingar vi borde göra på fredagar också. 

 

 

Nu har jag redan skrivit för mycket så mina boktips får bli ett annat inlägg inshaAllah. 

 

Jag får väl erkänna att jag inte alltid följer mina tips ovan, men detta är ändå min grundsyn. Må Gud underlätta för oss alla att vara bra föräldrar till våra barn, det är verkligen det svåraste jag någonsin gjort.